Skolorna är en mycket viktig del av Stockholms bebyggelse och återspeglar stadens "årsringar".
Under 1800-talets senare hälft tredubblades Stockholms befolkning. Expansionen fortsatte under rekordåren vid 1900-talets mitt. I takt med bostadsbebyggelsen växte skolorna fram.
Före 1842 - kyrkskolorna
Före 1880 - folkskolorna
Före 1900 - folkskolepalatsen
Före 1910 - privatskolorna
1900-1914 - folkökningen byggs ikapp
1910-talet - förorterna
1920- och 30-talet - läroverken och funkisen
1940- och 50-talet - bebyggelse längs t-banan
1960- och 70-talet - Miljonprogrammet
Källor
Före införandet av 1842 års folkskolestadga fanns bara ett fåtal skolor i Stockholm. Alla var s.k. kyrkskolor, knutna direkt till församlingarna. Flera av dem var ett resultat av drottning Kristinas skolordning på mitten av 1600-talet. Tre av dem finns kvar än idag - Klara, Katarina och Adolf Fredriks kyrkskolor.
Varken folkskolestadgan från 1842 eller 1849 års läroverksreform innebar någon direkt byggnadsverksamhet i Stockholm. Fram till ca 1880 uppfördes några fortfarande relativt små skolor. Flertalet var folkskolor. Maria Gamla skola från 1860-talet är ett av de tidigaste institutionsliknande folkskolehusen.
Under 1880-talets utbyggnad av stadens malmar kom skolhusbyggandet igång i någon större skala och accelererade långsamt fram till 1900. Under denna tid uppfördes flera av de stora folkskolepalatsen, t.ex. Gustav Vasa, Kungsholmen, Katarina Södra och Norra. Nu byggdes även läroverk som Norra Latin, Norra Real och Södra Latin.
Gustav Vasa skola, t.o.m. 1907 benämnt Adolf Fredriks Södra folkskola, markerar utvecklingen mot de stora folkskolepalatsen, eller stadspalatsen. En magnifik representant för dessa är Adolf Fredriks skola, ursprungligen Adolf Fredriks folkskola.
Samtidigt som de stora folkskolepalatsen byggdes, under 1880- och 90-talet, började många skolor uppföras i privat regi på såväl folkskole- som gymnasienivå. I de stora folkskolorna måste flera tusen elever samsas i rader av klassrum, ofta med dubblerad undervisning. Det fanns alltså mycket tidigt ett tydligt behov av en alternativ skola.
1900-1909 upplevde privatskolebyggandet en glansperiod. Privatskolorna fick nu allt högre anslag och det kunde därmed bli något billigare att gå i privatskola, medan skolavgifterna till de högre läroverken höjdes. Privatskolorna var länge den enda möjligheten för flickor att få en högre utbildning. Därför var många privatskolor just flickskolor.
Åren 1900-1904 byggdes många skolhus, delvis pga de många mindre folkskolor som uppfördes utanför tullarna i områden som nu började byggas ut. Under de följande 10 åren intensifierade skolhusbyggandet i Stockholms innerstad. Skolbyggandet hade ännu inte hunnit ikapp folkökningen under 1800-talets senare hälft. När förortsområdena började exploateras bevarades först deras landsbygdskaraktär. Örby skolas äldsta hus byggdes kring 1900, det yngre huset 1915 när villasamhället brett ut sig och folkmängden ökat explosionsartat.
1915-19 uppfördes endast fyra skolor i Stockholm, samtliga folkskolor ute i de nybyggda förorterna. Kriget i Europa innebar ett minskat bostadsbyggande i innerstaden på grund av bristen på byggnadsmaterial, dålig ekonomi osv. Skolhusbyggandet påverkades troligen i än högre grad av kriget.
Efter kriget ökade skolbyggandet långsamt fram till nästa världskrigs utbrott. Antalet uppförda folkskolor eller privatskolor är knappast anmärkningsvärt. Däremot byggdes inte mindre än åtta läroverk, real- och flickskolor under 1920- och 30-talet, bl.a. som en följd av 1928 års läroverksstadga. 1920-40 förekom även en rad större tillbyggnader, framför allt av folkskolor men även av privatskolor. Funktionalismen spred sig under 1930-talet och satte sin prägel även på skolorna, såsom f.d. Fredhällsskolan.
Stockholm växte nu som ett välplanerat pärlband längs tunnelbanans linjer. I varje förort skulle finnas offentlig och kommunal service kring t-banestationen, omgivet av ett blandat bostadsbestånd. Många nya förorter byggdes och försågs med skolor, exempelvis Årsta, Björkhagen, Västertorp och Vällingby.
1965 beslöt riksdagen om Miljonprogrammet: en miljon bostäder skulle byggas i landet 1965-75 för att avskaffa den akuta bostadsbristen. Ett långt drivet industriellt byggande i stora enheter uppmuntrades. I Stockholm byggdes till exempel Hallunda och Tensta-Rinkeby. Ett stort antal grundskolor byggdes i förorterna.
Källor: "Äldre skolhus i Stockholms kommun. En studie av skolhus byggda före 1940. Del 1 och 2", av Suzanne Lindhagen och Lena Simonsson, Stockholms stadsmuseum, 1981-82; "Guide till Stockholms arkitektur", red. Olof Hultin, Arkitektur Förlag AB 1998 (2002)